What a lovely trip! I felt totally different the first days.

Hi Annelie!

I write now after my morning practice, while the rest of my family is sound asleep.

One week has passed since I came back home. What a lovely trip! I felt totally different the first days. One example: last Monday I went to the pharmacy in order to change ear plugs I bought for the flight. I got the wrong size and the package was whole. The staff said no.
On the receipt it said clearly that you were entitled to change within 8 days and 9 days had passed.
-I’ve been away for a week.
-We can’t bend the rules for you.
I didn’t get upset! I felt a bit sorry for them and decided to use another pharmacy next time. So I just smiled and said:
-Ok, I said. But this makes me go to another pharmacy next time.
This might be a very small event, but for me it wasn’t. Normally, I would have been extremely upset and would have done anything to make them understand how UNREASONABLE this situation is and that they could have helped me without loosing ONE CROWN. And instead they now LOOSE me as a CUSTOMER and bla bla bla.
Now instead they understood all this by themselves at the same time as my calm water within remained calm.
But at that point I had been awake since 3 am due to jet lag and I hade meditated for 1,5 hour….
Monday-Wednesday I was totally in contact within and I had long meditation sessions every morning. But then it happened, a really gigantic challenge…tadaaa…the kitchen cabinet doors. We’re on our way to move to a 3 room flat right across the street where Lovisa can get a room of her own (and me and my husband some private life). When I stopped by the apartment I saw something horrible. They had torn out the charming kitchen cabinet doors and replaced them with new plain ones with awful modern handles. Ok, a challenge, I thought and reminded myself that this was a real treat for the mind, not a thing for my inside self that do love beautiful things, but my inside choose it’s battles.
But I thought that my mind and my inside self could cooperate and find a solution we both could agree on.
Maybe we could take the kitchen cabinet doors from our old kitchen? I phoned the land lord who couldn’t understand my dilemma; he thought I should be grateful for modern doors and so on.
At this point my water within was not calm anymore. After two days of phone calls to different in people in charge who couldn’t understand why anyone wanted old doors when they could have brand new ones, I started to cry. Sobbing I told him that I and my family are actually going to live there and that it’s important to be happy in your home. I pleaded to him, offered myself to pay and do the work myself. But of course it didn’t help.
Then I threatened him with negative publicity. It didn’t work either.
My new kitchen cabinet doors are there and I’m a bit shook up by the fact that a small issue like this is all the mind needs in order to take command again.
Or rather that the unwillingness from the land lord offended me so deeply.
It really made the Rottweiler (the active thinking part of the mind) alert, like waiving a big, juicy steak in front of him.
But, as you can see I don’t take it very seriously. I got reminded about what it’s like when the mind roars about something and I’ll be more observant next time.
I do my meditation practice every morning since I got back home and I followed my new friend from the retreat at Lanta to a Vipassana group in Stockholm for meditation last Thursday and my intension is to keep on doing this every week.
I wear a thin thread around my wrist as a reminder to stay in the present. I have the mindfulness-app in my IPhone now and I use it to meditate on the subway.
My goal is to keep this duality within – to be able to watch my mind and shorten the leach to the Rottweiler mind when necessary and concur it.

I have talked to my fiancée about going back to Thailand this spring and he thinks it’s a great idea. When my contract is signed for my new job I’m going to look into this.

Now, my little girl is awake and climbs up into my lap.
Take care

Emma Dark :) 20110915


20110915
Hej Annelie!

Passar på att skriva några rader nu efter min morgonpractise, medan de andra fortfarande sover.
Det är nu en vecka sedan jag kom hem. Vilken härlig resa! Jag kände mig helt förändrad de första dagarna! Ett exempel: när jag på måndagen gick till Apoteket för att byta ett par öronproppar som jag köpt till flygresan men som var i fel storlek (obruten förpackning, såklart) så sa personalen nej:
- Det står tydligt på kvittot att det är 8 dagars bytesrätt och nu har det gått 9 dagar...
- Jo, men jag har varit bortrest en vecka.
- Vi kan inte göra speciella regler för dig.
Men jag blev inte arg!! Jag tyckte lite synd om dom, jag tänkte att nu med avregleringen så kan ju jag gå till ett annat apotek nästa gång. Så det sa jag också, med ett leende:
- Ok, då vet jag det. Men då gör jag nog så att jag handlar på ett annat apotek nästa gång.

Det kanske inte verkar som en stor grej, men för mig var det det! I vanliga fall hade jag blivit verkligen upprörd och gått till botten för att få dem att förstå det ORIMLIGA i att jag inte fick byta felköpta öronproppar strlk L till ett par i strlk S, hur denna handling som inte skulle kosta dem EN KRONA skulle göra att de FÖRLORADE mig som KUND och bla bla bla. Nu kanske de förstod det helt av sig själva samtidigt som mitt inre vatten var i det närmaste spegelblankt.

Men så hade jag vaknat kl 3 på morgonen av jetlag:en och mediterat 1,5 timme också... :)

Mån-tis-ons kände jag att jag hade kontakt med mitt inre själv hela tiden, och jag körde långa meditationer tidig morgon. Men så kom den stora prövningen i form av... tadaa!... KÖKSLUCKOR. Vi håller ju på att flytta till en 3:a rakt över gatan för att Lovisa ska få ett eget rum (och vi lite privatliv). När jag var förbi lägenheten såg jag till min förskräckelse att hyresvärden rivit ut det charmiga 50-talsköket och ersatt det med standardluckor med några frukansvärda beslag i borstat krom. OK, en utmaning, tänkte jag och påminde mig själv om att det var the mind som går igång på sånt, inte mitt inre jag som i och för sig gillar vackra saker, men som väljer sina strider. Men jag tänkte att the mind och jag kanske kunde samarbeta och hitta en lösning som vi båda var nöjda med. Kanske kunde vi få ta med oss luckorna från vårt nuvarande kök? Jag ringde hyresvärden som inte alls förstod utan tyckte jag skulle vara TACKSAM som fått moderna luckor och en standardhöjning och handikappanpassat och bla bla bla. Och då var mitt inre vatten plötsligt inte lugnt längre. Och efter två dagar med samtal till olika chefer på Svenska Bostäder som inte alls förstod varför någon skulle vilja ha gamla köksluckor när man kunde få nya började jag tillslut gråta i luren och SNYFTADE om att jag och min familj skulle faktiskt leva i det där köket och vi vill kunna trivas och jag VÄDJADE och sa att vi kan tänka oss att betala och vi kan göra jobbet... Men inte heller det hjälpte såklart. Så jag HOTADE med att vi var flera som tyckte det var fruktansvärt att du inte tog hänsyn till de byggnadsantikvariska värdena i vår fina 50-talsförort och jag skulle minsann släpa deras namn i smutsen om vi inte fick ta med våra gamla luckor (som annars skulle slängas). Inte heller detta hjälpte.

Så luckorna sitter där de sitter och jag känner mig lite skakad över att några köksluckor var allt som behövdes för att the mind skulle få härja fritt igen. Eller kanske snarare att jag kände mig kränkt över att hyresvärden inte ville hjälpa mig. Det triggade verkligen rottweilern, det var som att vifta framför nosen på den med en saftig stek.

Men som du hör försöker jag att inte ta det så allvarligt ändå. Men jag fick en påminnelse om hur det är när the mind går igång över något, och jag ska vara lite mer observant nästa gång. Jag har mediterat varje morgon sedan jag kom hem och jag följde med Emma B till Vipassanagruppen och mediterade i torsdags, och tänker att jag ska fortsätta att göra det varje torsdag. (Och blir det sedan varannan så får jag väl leva med det.) Jag har också en sytråd kring handleden som ska påminna mig om att vara här och nu. Jag har laddat ner Mindfullness-appen som Angela tipsade om till min iPhone och har använt den och mediterat på tunnelbanan på väg in till stan. Mitt mål är att kunna behålla dualiteten i mig - att kunna se när the mind drar iväg och då korta kopplet och hålla emot.

Det finns ett friskvårdscenter i källaren på samma hus som vi flyttar till www.bagarmossensfriskvard.se där ska de ha meditation tre tisdagar under hösten som jag tänkte anmäla mig till. Dessutom har de börjat med yoga och pilates-kurser... Och de ska starta en kurs i kundaliniyoga på Bagarmossen Folkets Hus... http://www.miguru.se/sv/info/kundaliniyoga-kurs.html Är det detta som är "Universe provides"? :) (Nu kommer jag inte att kunna gå på allt detta - jag har dessutom redan ett svindyrt årskort på bikramyogastället - men ändå... visst är det häftigt?!)

Jag har pratat med Matti om att åka ner till Thailand någon månad i vår, och han verkar tycka det är en bra idé. När jag fått mitt kontrakt för nya jobbet ska vi börja kolla på hur vi skulle kunna lösa det praktiskt.

Nu vaknade en liten tjej och klättrade upp till mig i soffan, så jag får sluta här.

Allt gott!

Emma Dark :)