Comments

What a lovely trip! I felt totally different the first days.

2011-11-15T08:41:00Z

Hi Annelie!

I write now after my morning practice, while the rest of my family is sound asleep.

One week has passed since I came back home. What a lovely trip! I felt totally different the first days. One example: last Monday I went to the pharmacy in order to change ear plugs I bought for the flight. I got the wrong size and the package was whole. The staff said no.
On the receipt it said clearly that you were entitled to change within 8 days and 9 days had passed.
-I’ve been away for a week.
-We can’t bend the rules for you.
I didn’t get upset! I felt a bit sorry for them and decided to use another pharmacy next time. So I just smiled and said:
-Ok, I said. But this makes me go to another pharmacy next time.
This might be a very small event, but for me it wasn’t. Normally, I would have been extremely upset and would have done anything to make them understand how UNREASONABLE this situation is and that they could have helped me without loosing ONE CROWN. And instead they now LOOSE me as a CUSTOMER and bla bla bla.
Now instead they understood all this by themselves at the same time as my calm water within remained calm.
But at that point I had been awake since 3 am due to jet lag and I hade meditated for 1,5 hour….
Monday-Wednesday I was totally in contact within and I had long meditation sessions every morning. But then it happened, a really gigantic challenge…tadaaa…the kitchen cabinet doors. We’re on our way to move to a 3 room flat right across the street where Lovisa can get a room of her own (and me and my husband some private life). When I stopped by the apartment I saw something horrible. They had torn out the charming kitchen cabinet doors and replaced them with new plain ones with awful modern handles. Ok, a challenge, I thought and reminded myself that this was a real treat for the mind, not a thing for my inside self that do love beautiful things, but my inside choose it’s battles.
But I thought that my mind and my inside self could cooperate and find a solution we both could agree on.
Maybe we could take the kitchen cabinet doors from our old kitchen? I phoned the land lord who couldn’t understand my dilemma; he thought I should be grateful for modern doors and so on.
At this point my water within was not calm anymore. After two days of phone calls to different in people in charge who couldn’t understand why anyone wanted old doors when they could have brand new ones, I started to cry. Sobbing I told him that I and my family are actually going to live there and that it’s important to be happy in your home. I pleaded to him, offered myself to pay and do the work myself. But of course it didn’t help.
Then I threatened him with negative publicity. It didn’t work either.
My new kitchen cabinet doors are there and I’m a bit shook up by the fact that a small issue like this is all the mind needs in order to take command again.
Or rather that the unwillingness from the land lord offended me so deeply.
It really made the Rottweiler (the active thinking part of the mind) alert, like waiving a big, juicy steak in front of him.
But, as you can see I don’t take it very seriously. I got reminded about what it’s like when the mind roars about something and I’ll be more observant next time.
I do my meditation practice every morning since I got back home and I followed my new friend from the retreat at Lanta to a Vipassana group in Stockholm for meditation last Thursday and my intension is to keep on doing this every week.
I wear a thin thread around my wrist as a reminder to stay in the present. I have the mindfulness-app in my IPhone now and I use it to meditate on the subway.
My goal is to keep this duality within – to be able to watch my mind and shorten the leach to the Rottweiler mind when necessary and concur it.

I have talked to my fiancée about going back to Thailand this spring and he thinks it’s a great idea. When my contract is signed for my new job I’m going to look into this.

Now, my little girl is awake and climbs up into my lap.
Take care

Emma Dark :) 20110915

20110915
Hej Annelie!

Passar på att skriva några rader nu efter min morgonpractise, medan de andra fortfarande sover.
Det är nu en vecka sedan jag kom hem. Vilken härlig resa! Jag kände mig helt förändrad de första dagarna! Ett exempel: när jag på måndagen gick till Apoteket för att byta ett par öronproppar som jag köpt till flygresan men som var i fel storlek (obruten förpackning, såklart) så sa personalen nej:
- Det står tydligt på kvittot att det är 8 dagars bytesrätt och nu har det gått 9 dagar...
- Jo, men jag har varit bortrest en vecka.
- Vi kan inte göra speciella regler för dig.
Men jag blev inte arg!! Jag tyckte lite synd om dom, jag tänkte att nu med avregleringen så kan ju jag gå till ett annat apotek nästa gång. Så det sa jag också, med ett leende:
- Ok, då vet jag det. Men då gör jag nog så att jag handlar på ett annat apotek nästa gång.

Det kanske inte verkar som en stor grej, men för mig var det det! I vanliga fall hade jag blivit verkligen upprörd och gått till botten för att få dem att förstå det ORIMLIGA i att jag inte fick byta felköpta öronproppar strlk L till ett par i strlk S, hur denna handling som inte skulle kosta dem EN KRONA skulle göra att de FÖRLORADE mig som KUND och bla bla bla. Nu kanske de förstod det helt av sig själva samtidigt som mitt inre vatten var i det närmaste spegelblankt.

Men så hade jag vaknat kl 3 på morgonen av jetlag:en och mediterat 1,5 timme också... :)

Mån-tis-ons kände jag att jag hade kontakt med mitt inre själv hela tiden, och jag körde långa meditationer tidig morgon. Men så kom den stora prövningen i form av... tadaa!... KÖKSLUCKOR. Vi håller ju på att flytta till en 3:a rakt över gatan för att Lovisa ska få ett eget rum (och vi lite privatliv). När jag var förbi lägenheten såg jag till min förskräckelse att hyresvärden rivit ut det charmiga 50-talsköket och ersatt det med standardluckor med några frukansvärda beslag i borstat krom. OK, en utmaning, tänkte jag och påminde mig själv om att det var the mind som går igång på sånt, inte mitt inre jag som i och för sig gillar vackra saker, men som väljer sina strider. Men jag tänkte att the mind och jag kanske kunde samarbeta och hitta en lösning som vi båda var nöjda med. Kanske kunde vi få ta med oss luckorna från vårt nuvarande kök? Jag ringde hyresvärden som inte alls förstod utan tyckte jag skulle vara TACKSAM som fått moderna luckor och en standardhöjning och handikappanpassat och bla bla bla. Och då var mitt inre vatten plötsligt inte lugnt längre. Och efter två dagar med samtal till olika chefer på Svenska Bostäder som inte alls förstod varför någon skulle vilja ha gamla köksluckor när man kunde få nya började jag tillslut gråta i luren och SNYFTADE om att jag och min familj skulle faktiskt leva i det där köket och vi vill kunna trivas och jag VÄDJADE och sa att vi kan tänka oss att betala och vi kan göra jobbet... Men inte heller det hjälpte såklart. Så jag HOTADE med att vi var flera som tyckte det var fruktansvärt att du inte tog hänsyn till de byggnadsantikvariska värdena i vår fina 50-talsförort och jag skulle minsann släpa deras namn i smutsen om vi inte fick ta med våra gamla luckor (som annars skulle slängas). Inte heller detta hjälpte.

Så luckorna sitter där de sitter och jag känner mig lite skakad över att några köksluckor var allt som behövdes för att the mind skulle få härja fritt igen. Eller kanske snarare att jag kände mig kränkt över att hyresvärden inte ville hjälpa mig. Det triggade verkligen rottweilern, det var som att vifta framför nosen på den med en saftig stek.

Men som du hör försöker jag att inte ta det så allvarligt ändå. Men jag fick en påminnelse om hur det är när the mind går igång över något, och jag ska vara lite mer observant nästa gång. Jag har mediterat varje morgon sedan jag kom hem och jag följde med Emma B till Vipassanagruppen och mediterade i torsdags, och tänker att jag ska fortsätta att göra det varje torsdag. (Och blir det sedan varannan så får jag väl leva med det.) Jag har också en sytråd kring handleden som ska påminna mig om att vara här och nu. Jag har laddat ner Mindfullness-appen som Angela tipsade om till min iPhone och har använt den och mediterat på tunnelbanan på väg in till stan. Mitt mål är att kunna behålla dualiteten i mig - att kunna se när the mind drar iväg och då korta kopplet och hålla emot.

Det finns ett friskvårdscenter i källaren på samma hus som vi flyttar till www.bagarmossensfriskvard.se där ska de ha meditation tre tisdagar under hösten som jag tänkte anmäla mig till. Dessutom har de börjat med yoga och pilates-kurser... Och de ska starta en kurs i kundaliniyoga på Bagarmossen Folkets Hus... http://www.miguru.se/sv/info/kundaliniyoga-kurs.html Är det detta som är "Universe provides"? :) (Nu kommer jag inte att kunna gå på allt detta - jag har dessutom redan ett svindyrt årskort på bikramyogastället - men ändå... visst är det häftigt?!)

Jag har pratat med Matti om att åka ner till Thailand någon månad i vår, och han verkar tycka det är en bra idé. När jag fått mitt kontrakt för nya jobbet ska vi börja kolla på hur vi skulle kunna lösa det praktiskt.

Nu vaknade en liten tjej och klättrade upp till mig i soffan, så jag får sluta här.

Allt gott!

Emma Dark :)

There the door opened towards a new world when I met Annelie and the teaching.

2011-09-15T08:44:00Z

First visit to Thailand. Second time I experience a retreat with Annelie. Back to the source. That was the feeling.
Back to the source of my meditation practice. It’s been magic in so many different ways. New challenges, new experiences and new wisdom. Deeper, stronger and more extensive.
What I experienced within I can’t verbalize, but I write about the outside experience.

To wake up early, feeling the sensation of the high humidity on the way to meditation. To walk barefoot in the dark, guided towards the meditation and yoga sala by candles. To meditate at sun rise, being a part of the first morning light to the sounds of the ocean, birds and rain.
Beach walks inbetween the meditation and yoga sessions.
Listening when Annelie chare her thoughts and experiences.
Thai food, Thai massage, fresh fruits and lovely soya drinks with seeds and nuts.
All this combined creates a concept around the central thing, the practice.

I feel great confidence in Annelie and it’s a privilege to be guided by her on this fantastic and at the same time very demanding road. My gratitude for joining the Vikarbyn retreat, last summer in Sweden, is vast. There the door opened towards a new world when I met Annelie and the teaching.
I am so grateful that I went to Thailand to deepen my practice after a year of searching and practicing on my own. So wonderful returning to the source.

It might sound strange to travel to the other side of the world looking within, but right now I have a hard time finding something more meaningful. Exploring the inside world is just as interesting as the outside world. So rewarding, for both the individual and the world.

Now I’m back in my apartment, back to my every day life. It feels fine, not at all as frightening as when I came back from Vikarbyn.
I’m more grounded and confident in my practice. The retreat in Thailand has developed my practice and I will continue my journey.
Humbly, I look forward to implement this new wisdom into daily life. Step by step, breath by breath, with my heart in focus and my gaze pointed forward. To find the balance. To let go and not hold back. To be determined and not let go. Patiently at the same time as I enjoy my journey. Universe provides, as Annelie says.

I wish the entire world could share this vast source of happiness. I wish the entire world could feel this enormous love, wisdom, power and peace. I wish that more and more people get the opportunity to learn to use these tools. I know they work; it’s just a question of making up ones mind. It’s not always easy, but it can be done and everyone has the potential within.

With love and gratitude
/Emma

Första gången i Thailand. Andra retreatupplevelsen med Annelie. Tillbaka till källan, så kändes det. Tillbaka till ursprungspunkten för min meditationspraktik. Det har varit magiskt, på så många plan. Nya utmaningar, nya erfarenheter och nya lärdomar. Ännu djupare, ännu starkare, ännu mer omfattande. Jag finner den inre upplevelsen omöjlig att verbalisera, så jag lämnar den därhän och sätter ord på den yttre istället; Att vakna tidigt och omslutas av luftfuktigheten på väg till morgonmeditationen. Att vandra barfota i mörkret upp till yoga- och meditationssalen, ledsagad av värmeljus. Att meditera tills det första gryningsljuset tänds på himlen, badande i allehanda trivsamma ljud (morgonpigga fåglar, havsvågor mot sandstranden och hällregn mot stråtaket, för att nämna några). Att varva meditation och yoga med strandpromenader i vattenbrynet. Att lyssna när Annelie delar med sig av sina tankar och erfarenheter. Att krydda med thaimassage, thaimat, färsk frukt och goda sojadrycker med nötter och frön. Allt detta bildar en helhet av omständigheter som på ett underbart sätt kapslar in själva kärnan, nämligen praktiken.

Jag känner starkt förtroende för Annelie och det är ett privilegium att vägledas av henne på denna fantastiska och samtidigt tuffa väg. Jag är så oerhört tacksam att jag satte min fot i Vikarbyn förra sommaren, då dörren till denna nya värld öppnade sig för mig, i mötet med Annelie och läran. Jag är så oerhört tacksam att jag nu reste till Thailand för att fördjupa min praktik efter ett drygt år av förkovran och fortsatt sökande. Så underbart att återvända till källan. Det må låta konstigt att resa till andra sidan jorden för att spendera så mycket tid tittandes på insidan av ögonlocken, men just nu har jag svårt att tänka mig något mer meningsfullt. Den inre världen är minst lika intressant att utforska som den yttre. Så givande, både för den enskilda individen och för världen.

Nu är jag hemma i min lägenhet igen, tillbaka i vardagen. Det känns helt okej, inte alls lika skrämmande som när jag kom hem från Vikabyn. Nu har jag en fastare grund att stå på och starkare vingar att flyga med. Thailandsvistelsen har gett mig vind i ryggen och nu ska jag fortsätta att vandra. Med ödmjukhet ser jag fram emot att försöka implementera de nya lärdomarna i vardagen. Steg för steg, andetag för andetag, med hjärtat i centrum och blicken framåt. Att hitta en balans. Att släppa kontrollen och inte hålla tillbaka. Att samtidigt vara bestämd och inte ge vika. Att ha tålamod och njuta av resan. Universe provides, som Annelie brukar säga.

Jag önskar att hela världen fick ta del av denna osinande källa till lycka. Jag önskar att hela världen fick uppleva denna kärlek, denna visdom, denna kraft, denna stillhet. Jag önskar att ännu fler människor får och tar möjligheten att lära sig dessa ovärderliga verktyg. Jag vet att de fungerar, det handlar bara om att bestämma sig. Det är inte alltid lätt men det är fullt möjligt och potentialen finns i oss alla.

Med kärlek och tacksamhet
/ Emma

The assistance and guidance you provide is fantastic, magical and real at the same time! Thank You!

2011-09-15T08:39:00Z

Hi Annelie!

I don’t really know how I by words can express my gratitude towards you for what you do, but I’ll try.
Thank you for being your true self and thank you for the guidance and the help you give us all so that we can become true.
During my time at Lanta something has changed deep within me. Something I’ve searched for and that feels so familiar has come to me. I feel deep, profound calmness. The joy I always felt has grown stronger and is spreading into every cell. I have forgiven myself and started to se a little bit clearer. It’s wonderful!
I’m grateful for the tools you have given me and it’s going to be exciting to see how they work in every day life. As you know I’m not happy about my choice of work. It will be a wonderful challenge and opportunity for practice!:)

The assistance and guidance you provide is fantastic, magical and real at the same time! Thank You!
Thank you from the bottom of my heart!!

5-days retreat at Koh Lanta – Evaluation/respons
Why I decided to participate
I’ve had a feeling of doing the wrong things for a long period of time and felt unease. I work with the wrong things. I’ve felt that there aught to be something else, something more meaningful. And other factors as the urge to learn to relate to people and situations in a better way. All these things made the choice easy when I heard about the retreat and Annelie from a friend. There was only one thing to do – go there!
What I gained from the retreat
This retreat exceeded every possible expectation I ever had. It was magical, took away all unease and an overwhelming experience where a great transformation took place deep within.
I can see clearly, both myself and others. A healing process has started and my way forward is clearly visible. I received fantastic tools to use in my every day life, every day, so that I can stay in the present and see things as they truly are. I’ve learned to be true towards myself and to truly experience happiness and universal, non-possessive love.
The teaching
Annelie is a fantastic teacher, coach and inspirer. She truly sees every student and adapts the teaching to every student in a wonderful way.
The coaching, the help and the support are magical, real and fantastic – all simultaneously.

Women around 25. 20110915

Hej Annelie!

Jag vet inte riktigt hur jag med ord ska kunna uttrycka den tacksamhet jag känner mot dig för det du gör men jag gör ett försök!

Tack för att du är ditt sanna jag och tack för att du vägleder och hjälper oss andra att också gå mot det!
Under min tid på Lanta har något förändrats på djupet i mig, något jag letat efter och som känns så bekant har kommit till mig. Ett lugn på djupet har infunnit sig. Glädjen som visserligen alltid funnits där inom mig har växt sig starkare och håller på att sprida sig ut i varje cell. Jag har förlåtit mig själv och börjat att se lite, lite klarare. Det är underbart!
Jag är tacksam för de verktyg du gett mig och det ska bli mycket spännande att nu får se hur detta kommer att te sig i vardagen! Som du vet trivs jag inte med mitt jobb så där har jag en fantastisk utmaning och chans att öva mig! :)

Den hjälp och vägledning du ger är helt fantastisk, magisk och verklig på samma gång! Tusen tack!

Tack från djupet av mitt hjärta!!

5-dagars retreat på Koh Lanta – Utvärdering/respons
Varför valde jag att delta?
Efter en lång tids olustkänsla, en känsla av att jag inte gör rätt sak. Att jag jobbar med fel sak. Att det borde finnas något annat, något mer meningsfullt. Även andra faktorer som att jag sökt efter något, att jag ville lära mig att på ett bättre sätt förhålla mig till relationer och situationer gjorde valet lätt när jag av en vän fick höra talas om Annelie och The Retreat. Fanns bara en sak att göra – att åka dit!
Vad gav det med mig?
Retreatvistelsen överträffande alla förväntningar jag någonsin hade! Det var en magisk, lättnadsfull och omvälvande upplevelse där det skedde en förändring i djupet av mig.
Jag har fått en tydligare syn på saker och ting, på mig själv och andra. För mig har en läkande process börjat och en väg framåt syns! Jag har fått fantastiska verktyg att använda i vardagen, varje dag, för att vara i nuet och se saker som de är. Jag har fått lära mig att vara sann mot mig själv, att verkligen känna glädje och villkorslös kärlek!!
Undervisningen
Annelie är en fantastisk lärare, vägledare och inspiration! Hon ser verkligen varje elev och anpassar undervsining på ett underbart sätt!
Den vägledning, hjälp och stöd hon ger är magisk, verklig och underbar, allt på samma gång!

25 årig kvinna 20110915

"I got back my inner calm and harmony during my yoga moments"

2011-05-24T10:26:35Z

Annelie.
Thank you for allowing me to land with you on Ko Lanta, after a very busy summer season at Strandbryggan, seaside restaurant in Stockholm. I got back my inner calm and harmony during my yoga moments with you in the mornings.
When you are a hard working single mother in Stockholm capitalist center, there is nothing that can compare to what is achieved through yoga listening to the roar of the waves near the beach.
Now I'm so privileged that I have the opportunity to work hard for six months and find peace and be with my daughter with full attendance the rest of the year. I look forward to staying longer than two weeks next winter. This means that there will be a lot of stress involved before next season.
I recommend a visit on Ko Lanta with Annelies yoga and meditation to anyone approaching the limits of burnout and more important to all those who hasn´t reached there yet, then you will not have a glimpse of the famous wall ever.
Thank you for last.
Sincerely, Lena Nygård, Restaurateurs, Stockholm

Till Annelie.

Tack för att jag fick landa med dig på Ko Lanta, efter en mycket hektisk sommarsäsong på Strandbryggan sjökrog i Stockholm, kom lugnet och harmonin till mig på mina yoga-stunder hos dig på mornarna. Då man är en hårt arbetande ensamstående mor i Stockholms kapitalistiska centrum, finns det inget som kan mäta sig med vad man uppnår med att yoga till bruset av vågorna nära stranden. Nu är jag så priviligerad att jag har möjligheten att arbeta hårt halvårsvis och hitta lugnet och vara med min dotter med full närvaro halvårsvis. Jag ser fram emot att stanna längre än 2 veckor nästa vinter. Vilket kommer att innebära att det ska mycket till innan stressen äter upp mig inför nästa säsong. Jag rekommenderar ett besök på Ko Lanta med Annelies yoga och meditation till alla som börjar närma sig gränsen till utbrändhet och framförallt till dem som inte ens nått dit, börja så slipper ni se skymten av den berömda väggen någonsin.

Tack för senast.

Med vänlig hälsning, Lena Nygårds, Krögare, Stockholm

"We think that Annelie is unique in her own way to convey knowledge"

2011-05-24T10:23:13Z

Annelie
We are a couple who in recent years devoted much time to personal development. One of us is ready Gestalt therapist and worked as a management consultant in his daily work, the other of us is in the middle of his four-year therapist education. We think that Annelie is unique in her own way to convey knowledge. She has a genuine commitment and a strong internal momentum. She arouses the desire to explore, challenge and gives courage - both in terms of Astanga yoga and Vipassana meditation.

Annelie inspires - we will both be involved in her retreat in Ålabodarna in June. We have also decided to go back to Koh Lanta in December to continue "to go to learn" with Annelie.

Thomas, Gestalt Therapist and leadership consultant
Cissi, Project Manager in IT

Till Annelie

Vi är ett par som under de senaste åren ägnat mycket tid åt personlig utveckling. En av oss är färdig gestaltterapeut och verksam som ledarutvecklare i sitt dagliga arbete, den andre av oss är mitt i sin 4-åriga gestaltutbildning. Vi tycker att Anneli är unik i sitt sätt att förmedla kunskap. Hon har ett äkta engagemang och en stark inre drivkraft. Hon väcker lust att utforska, utmana och våga - både när det gäller Ashtangayoga och Vipassanameditation.

Annelie inspirerar - vi kommer båda att medverka vid hennes retreat i Ålabodarna i juni. Vi har också beslutat oss för att åka tillbaka till Koh Lanta i december för att fortsätta ”gå i lära” hos Annelie.

Tomas, Gestaltterapeut och ledarskapskonsult
Cissi, Projektledare inom IT

"My comeback in Combat"

2011-05-24T10:07:13Z

My comeback in Combat
Since about 1 years back, I`m sick due to stress-related problems, both physically and mentally. This is caused by many years of hard and demanding management job within IT and a messy private life.
I've tried to get well in Sweden by therapy with various psychologists and later even medication. Nothing has helped, on the contrary, it felt like I went a step forward and 2 reverse.

I started looking for alternative methods since conventional medicine did not help, I tried healing, but that did only occasionally help, I felt charged shortly afterwards but as before after a few days. It was not enough ... and then came the idea of meditation and yoga.
There were lot of courses in Stockholm, but I felt it was not for me, because I had a demanding private life, where I have not managed to find stress-free areas. I wanted to escape for a while from all worries that held me down and just wanted to focus on myself and to be with myself.

Koh Lanta in Thailand was an island I have visited several times before and I really liked. I was thrilled when I found the link with Annelie's courses. I contacted her and I was so moved by how benevolent and flexible she helped to design the course just for my needs. I was not used to it. I decided to go and meet her. What a meeting ... there was something very powerful about her, I felt safe to talk and open up. I immediately trusted her ability and knowledge and felt that I will get what I need.

I went back to Sweden, packed and took the plane back to Krabi. What a welcome I got ... taxi waiting for me at the airport, back home in the house I welcomed with exotic Thai fruits (it was the finishing touch on the following 24-hour trip), and the next morning I was awoken by a warm smile from Annelie and the the Thai masseur that went through my body ... suddenly I felt that there is hope ..

My treatment consisted of yoga, meditation, medical Thai massage and long conversation (which proved tough at times, but I am grateful for they got me thinking). All this happened during 5 intense weeks. Everything was brand new ... from trying to find the spirit and "follow the air", staying focused during yoga, release all thoughts and coping with sounds during meditation, to be "tortured" during massage. And then the feeling of being like born-again. Practicing being in the present by counting waves in the ocean or searching shells on the beach, learn about how to think and be with myself, with ME ..... it was like I stepped into another world, which I never want to lose touch with. What a concept!

My expectations for the course were very modest: to be able to relax a bit, get out of trouble and get rid of my pain in the shoulder and back.

The result has surpassed my fantasies. It has not only taught me to relax but I can now meditate - I "feel" my soul .... I never thought that I would succeed. My pain in the body is gone, GONE. .. I even know basic yoga .. I think I understand how I should get back into combat and follow the game without becoming embroiled in it .... Not letting any negative thoughts drain me ...

There is one trial remaining: to successfully integrate all the things I've learned - now when I go home to the "welfare society". I know now that I have access to the knowledge of how powerful tools we have within. If we use them we can move mountains ... or just face reality with a smile.

The education / treatment package combined with a change of scenery and a great teacher is uniquely effective. Annelie´s commitment, big heart, insight and compassion was not only the push that I needed, but she also gave me tears of joy ...

Such an effect would never be possible to get back home in Sweden.

Thanks Annelie
Roxana B, mother of three, Head of IT industry

Min comeback i combat

Sedan ca 1 år tillbaka är jag sjukskriven p g av stress relaterad symptom, både fysisk och psykisk, orsakat av många år av hårt och krävande management arbete inom IT branshen och en rörigt privatliv. Jag har provat bli frisk i Sverige genom terapisamtal med diverse psykologer och senast även medicinering. Inget har hjälpt, tvärtom, kändes det som jag gick ett steg fram och 2 back.

Jag började leta efter alternativa metoder, eftersom konventionell medicin inte hjälpte, försökte t ex med healing, men det hjälpte endast stundvis, kände mig laddat strax efteråt men lika tumt efter några dagar. Det räckte inte... och då kom idèn med meditation och yoga. Det fanns massa kurser i Stockholm , men jag kände att det var inget för mig, eftersom jag hade en hetisk privat liv, där jag inte lyckades hitta stressfria områden. Jag ville rymma ett tag från alla måsten och bekymmer som höll mig nere och ville bara focusera på mig själv, vara med mig själv.

KohLanta i Thailand är en ö som jag har besökt flera gånger och trivdes jättebra. Jag blev glad när jag hittade länken med Annelis kurs. Jag tog kontakt med henne och jag blev så rörd över hur välvillig och flexibellt hon var med att utforma kursen just efter mina behov. Jag var inte van vid det. Jag bestämde mig att åka och träffa henne. Vilket möte... det var något mycket kraftfullt i henne, kändes tryggt att prata och öppna mig. Jag fick genast förtoende för Annelie, och kände att jag kommer att få det jag behöver.

Åkte i Sverige, packade och tog planet tillbaka till Krabi. Vilket bemötande jag fick... taxi väntade på mig vid flygplatsen, väl hemma i huset bemötes jag med exotiska Thailändska frukter (det var pricken på i efter 24 timmars resa) , och morgonen därpå blev jag väckt av ett varmt leende från Annelie samt. reflexiologen som gick igenom min kropp ... kände plötsligt att det finns hopp ..

Min behandling bestod av yoga, meditation, reflexiologimassage och långa samtal (som visade sig tuffa ibland, det är jag tacksam för, de fick mig att tänka). Allt detta har jag genomgått mycket intensivt under 5 veckor. Det var så nytt... från att försöka hitta andan och ”följa luften”, focusera inom yoga, släppa alla tankar och ljud i meditationen, bli ”torterad” i reflexiologi massagen för att sedan känna mig som pånyttfödd, träna att leva i nuet genom att räkna vågorna i havet eller leta ”rätt” snäckor på stranden, lära om sig att tänka och var med mig själv, med JAG .....det var som jag klev in i en annan värld, som jag aldrig vill tappa kontakten med. Vilket koncept!

Mina förväntningar för kursen var väldigt blygsamma: att kunna slappna av lite, komma ifrån bekymmer och bli av med mina smärtor i axel och rygg.

Resultatet har överstigit mina fantasier. Jag har inte bara lärt mig att slappna av utan jag kan numera meditera – jag ”känner” min själ.... för vilket jag trodde aldrig att jag kommer att lyckas med. Mina smärtor och förhårdnaden i axeln är t ex. borta, GONE. .. jag kan t o m grundyoga.. Jag tror att jag har förstått hur ska jag kliva upp på läktaren och följa matchen utan bli indragen i spelen....låta alla negativa tankar rinna av ...

Det finns en prövning kvar: att lyckas integrera allt det jag har lärt mig - nu när jag ska åka hem till ”välfärdsamhället” . Jag känner nu, att jag har fått ta del av vetskapen om hur kraftiga verkyg vi har inom oss. Använder vi de så kan vi förflytta berg...eller bara möta verkligheten med en leende.

Den utbildningen / behandlingspaket i kombination med miljöombyte och en fantastisk lärare är enastående effektiv. Anellies engagemang, stora hjärta, insikt och medmänsklighet gav mig inte endast knuffen som jag behövde, utan hon även tårar av glädje...

En sådan effekt skulle jag aldrig kunna få hemma i Sverige.

Tack Annelie

Roxana B, 3 barnsmamma, Chef inom IT branschen

"I haven´t felt so calm and at ease with myself since 15-20 years ago"

2011-04-05T09:47:00Z

Letter to Annelie

For various reasons related to my personality, things happened to me and combined with a job with high stress level, anxiety has constantly been present in my life for more than ten years. At various occasions I have gone to therapists of various kinds, with mixed results. The therapy, in my case, has only lessened the anxiety for the moment but then it has come back.

Generally I am against drugs but about two years ago, I decided to start medicating against anxiety. This relieves the symptoms a bit, but is not something I want to continue taking for a long time.
I've actually been curious about meditation and yoga my entire life, but never felt that I had the time or courage to try it.
But now when I had the opportunity to take 2 week off, I gathered the courage and spent it at Annelie´s place in order to try out both yoga and meditation in a relaxing environment.

After a few days with Annelie, practicing meditation and yoga at her wonderful retreat I experienced peace and an embryonic sense of self, which was absolutely fantastic. If I think back, I haven´t felt so calm and at ease with myself since 15-20 years ago . Annelies straight and simple way to communicate felt so right for me in my situation.

Annelies meditation exercises are designed for us from the Western world and they were easy to understand and follow even though I never practiced before.
As I was feeling stronger, I tried to think of things that normally gives me anxiety and to my surprise; I got no reaction from the body. It was a wonderful feeling and that convinced me that if I follow Annelies exercises and advice, I will shortly be able to handle my anxiety in a completely different way and get a life of harmony and balance.

I´m back into everyday life again now and I have implemented the meditation, yoga and regular exercise into my life. I still have a long way to go I realize, but it really feels like I'm in the beginning of the construction of a new me. For this I thank Annelie and myself too for giving me this opportunity. I am also extremely grateful for the support and advice from you Annelie. Your way of seeing life, your warm and funny personality is inspiring. Do not be surprised if I show up again soon but then maybe I'll stay a bit longer..

Man almost 40 ..

050411

Brev till Anneli

Av olika anledningar relaterad till min personlighet, saker som hänt samt ett jobb med hög stressnivå har ångesten varit ständigt närvarande i drygt tio år. Vid olika tillfällen har jag gått hos terapeuter av olika slag med blandad framgång. Terapin, i mitt fall, har bara lindrat ångesten för stunden men den har efter en tid kommit tillbaka. Generellt är jag emot mediciner men för snart två år sedan valde jag att börja medicinera mot ångesten. Även detta lindrar symptomen men är inget jag vill hålla på med under en längre tid.

Jag har egentligen i hela mitt vuxna liv varit nyfiken på Meditation och Yoga men aldrig känt att jag haft tid eller mod att prova på. Men nu när tillfälle dök upp att ta två veckors semester tog jag mod till mig och valde att spendera dom hos Anneli och testa på både Meditation och Yoga i en avslappnande miljö.

Redan efter ett par dagar hos Annelie med meditations- och yogaträning på hennes härliga retreat infann sig ett lugn och ett embryo till självkänsla vilket var helt fantastiskt. Om jag tänker tillbaka är det nog över 15-20 år sedan jag kände mig så lugn och tillfreds med mig själv. Annelies raka och enkla sätt att kommunicera kändes helt rätt för mig i min situation. Annelies meditationsövningar är anpassade för oss i västvärlden och var väldigt lätta att förstå även för mig som aldrig utövat tidigare. Efterhand som jag kände mig starkare prövade jag att tänka på just dom saker som normalt ger mig ångest och till min förvåning fick jag ingen reaktion från kroppen. Det var en helt underbar känsla och som övertygat mig om att om jag följer Annelies övningar och råd så kommer jag inom kort kunna hantera min ångest på ett helt annat sätt och få ett liv i harmoni och balans.

Efter mina två veckor och tillbaka i vardagen har jag implementerat meditation och yoga plus vanlig träning i mitt liv. Jag har fortfarande en lång väg att vandra det inser jag men det känns verkligen som att jag är i början av uppbyggnaden av ett nytt jag och för detta vill jag tacka Annelie och även mig själv som gett mig denna möjlighet. Jag är också oerhört tacksam för stödet och råden från dig Annelie. Din syn på livet och varma och roliga personlighet är inspirerande. Bli inte förvånad om jag dyker upp snart igen men då kanske jag stannar lite längre..

Man snart 40..

050411

"I´m grateful towards myself that I did this for my life"

2011-03-05T09:49:00Z

My evaluation:

I came to The Retreat as a stressed out person, after great many years with a overly pace of life, with responsibility for my own business. Well I wanted a change in my life, to live it a different way.

And this was achieved. I traveled back home as a pretty different person who came to the retreat and I had learned a technique that will become a part of my every day. I can use my practice each day, in every situation, to preserve the mental tranquility, focus and concentration. After two weeks at the Retreat, I experience security within that I did not have before. I can choose slowly. And I know I will preserve it by doing my practice every day.

During my stay I have changed in noticeable ways. I sleep better, felt the serenity spread, and became slower. I ate slowly (me who always eat fast), walked slowly (I always hurried), acted slowly when shopping in stores and talked less. I had not decided these changes, it happened just as consequences of meditation training.

What the Retreat is all about is your own self-willed to walk into this. Annelie s amazing ability to inspire, motivate and assist you when you become self-critical and loses faith in your own ability to manage this.

I did my retreat very intensively with meditation every day during 12 day, 3 times a day, all together 4-5 hours daily meditation and also I did yoga.
I gained a lot through this intense practice, it is demanding to learn meditation I think, but the reward is huge! It is like having your glasses polished, after being dirty for a long time. Is this what the world look like!

The Retreat is not the place for those who seek Thailand's luxury and spa, etc. This is a plain, stripped of beautification, but filled with soul and good atmosphere.

A lot of sounds from animals, birds, motorbikes passing by, children playing, and music from a bar nearby, making you believe at first that it will be impossible to meditate and concentrate. After a few days you are grateful for the sounds, and welcome them, because you have the skill to shut them out- like a miracle – and you realize that you can meditate anywhere, at the train, in town, at the airplane, in the waiting room, at home with a noisy family around.

For me it´s very important that the practice is realistic so it can be perform in real life. If I can meditate a while every day, it´s great, if not, I can as Annelie reminded me of, know that the peace and tranquility is one breath away.

I´m grateful towards myself that I did this for my life and I´m grateful towards Annelie for her inspiration, insights and her enormous knowledge and exsperience. I look forward to next time when I can bring my practice forth to a new level.

Tone 050 311

Min vurdering:

Jeg kom til The Retreat som en stresset person, etter mange år med altfor høyt tempo i livet, med ansvar for eget foretak. Nå ville jeg ha en endring, slutte å la meg drive litt til og litt til, men klare erverve ro.

Og det var det jeg oppnådde. Jeg reiste hjem som en ganske annen person enn den som kom, og jeg har lært meg teknikker som blir varige. Som jeg kan ta i bruk hver dag, i enhver situasjon, for å bevare mental ro, fokus og konsentrasjon. Etter to uker på The Retreat, opplever jeg en trygghet i meg selv som jeg ikke har hatt før. Den gjør meg i stand til å ta valg, og hvile i valget. Og jeg vet jeg vil bevare dette, så sant jeg fortsetter å trene på teknikkene og holde dem ved like.

I løpet av oppholdet forandret jeg meg på merkbare måter. Jeg sov bedre, kjente en indre ro bre seg, og ble langsommere. Jeg spiste langsomt (jeg som alltid har spist fort), gikk langsomt (og jeg som alltid har hastet), handlet langsomt i butikker, slo av en prat. Ikke fordi jeg hadde bestemt meg for det, det skjedde bare som en konsekvens av meditasjonstreningen.

Det bærende element i det som skjer på The Retreat, er din egen vilje til å gå inn i dette, og Annelies fantastiske evne til å inspirere, motivere og hjelpe deg med motet når du blir selvkritisk og sier til deg selv at dette klarer jeg jo ikke. Jeg satset veldig intensivt, men meditasjon hver dag i 12 dager, 3 ganger om dagen, til sammen 4-5 timer daglig, og med yoga i tillegg. Jeg tror jeg fikk stort utbytte av den grunn, for det er krevende å lære meditasjon synes jeg, men lønnen er enorm! Det er som å få pusset brillene, når det lenge har vært dugg og skitt på dem. Er det slik verden ser ut!

The Retreat er ikke stedet for de som søker Thailands luksus og spa etc. Dette er plain, strippet for jåleri, men fullt av sjel og god atmosfære. Mye lyder fra dyr, fugler, mopeder som kjører forbi, barn som leker, musikk fra en bar i nærheten, får deg i begynnelsen til å tro at her kan du ikke fokusere og konsentrere deg. Etter få dager takker du alle lyder, og vil gjerne ha flere, for du klarer å kutte dem ut – mirakuløst – og idet du mestrer det, forstår du at du kan meditere og oppnå ro, hvor som helst, når som helst, på toget, på flyet, på venterommet, hjemme med en bråkete familie rundt.

For meg ble det også viktig at dette er et realistisk opplegg. Klarer jeg å meditere litt hver dag, er det fint, og klarer jeg det ikke, kan jeg, som Annelie minnet om, vite at roen er et åndedrett unna.

Jeg takker meg selv for at jeg gjorde denne innsatsen for livet mitt, og Annelie for hennes inspirasjon, klokhet og enorme kunnskap og erfaring. Jeg gleder meg alt til neste gang, og jeg kan ta dette enda et hakk videre.

Tone 050311

"There is nothing to be afraid of, it's just to let go"

2010-08-16T09:51:00Z

It sounds so cliché, "good girl". Self-effacing has being painted as a virtue. I saw it not as a virtue, more as a duty. I sensed all these living beings who suffer. It was overwhelming. I felt I had a good time at their expense, for I had not earned more than the well-being. I wore all the evil of the world on my shoulders and took on the responsibility to patch up my surroundings.

I've been this way as long as I can remember, even as a child. I was the child who did not tell anyone that she had a fever and vomited because the rest of the family also had a fever and vomited and someone must take care of them. On Christmas Eve, I had anxiety about all children are starving even on Christmas. "Mom, you should be grateful, you've never had to watch your children starve." If someone killed a spider, I started to cry. If I broke a twig on a bush, I got a guilty conscience. I was referred to as hypersensitive and was taught not to burden others with my exaggerated emotions. Well you should bite the bullet, well okay, I bite and bite until I couldn´t continue.

Two years ago I was a 20-year-old who had already been diagnosed chronic fatigue syndrome, panic disorder, and had walked into that famous wall. I had come home after nine wonderful months as a volunteer on the other side of the world and studied the first years of my education in Sweden. I felt "forced" to always performance peak results on exams, while continuing to devote my time to save all vulnerable people and animals.

Now I know that these demands on myself was counterproductive. I did not know how to listen inward, only how to listen out, so suddenly one day, bang there was apparently a wall. It did not make suffering less in the world. All in all, it turned out in greater suffering.
I was a prisoner in my own body, I lived in my greatest enemy and it let me not even ride the bus some days. With these conditions I couldn´t contribute much good in the world, the truth is that the ability to help others is directly related to how balanced we are. To recharge is not selfish.

By practicing mindfulness, I've learned to take care of myself and treat myself with love. When I feel good and live in the present, I can channel my energy and my commitment to be present in what I do, instead of my commitment to engage in all directions simultaneously. I've learned that I can do good deeds and help others without losing myself, because I refill my energy by meditation. In the good I do, I can allow myself to enjoy what I create here and now, instead of having a guilty conscience that I can not create prosperous everywhere on earth. I can lend my wings but I can not give them away. I am foremost me, not a student or my future career, not someone's friend or relative, not a hero who will save the world. The most important thing is to be true to myself, to listen within. I'm not there yet, I'm just starting my journey and this is a lifelong job, but I have begun to move in a new direction and feel that I have chosen the right path.

When I came to the retreat I had been free of panic attacks for a year, thanks to CBT combined with hard work. I thought I was cured and that everything was fine. Going on retreat, I saw that something more exciting to try, mostly because my stiff body could benefit from yoga and that it would be nice to relax.
That the retreat would change my life, I had no idea. It was anything but relaxing. Instead, began a journey inwards, deep into myself, with strong emotions, anxiety and pain. For the first time in my life I listened inward. I do not need to analyze what's there, what is the core of the pain; I need only observe what is happening and accept it.

I grew up in an environment where there is skepticism about what is considered spiritual. This, combined with me my own training you´re drilled in the search for scientific explanations before I accept things, should perhaps have generated a bit of skepticism when I came in contact with the meditation and the spiritual atmosphere of the retreat. That did not happen. I was open and had nothing to lose. Now I need no explanation, my experiences with this powerful tool, which is sufficient oxygen to my confidence in my ability to do good to others.

When I left the retreat I was afraid. It felt scared to return to everyday life and continue on my own. I worried how people around me would receive the newly discovered side of me. Still, I was in euphoria on the train to my hometown. I listened to music, enjoying the beautiful scenery which swept past outside the window and felt I could handle anything, "bring it on!".

Now I've been home for a month and everything has gone well. I still meditate every morning, makes a brief relaxation exercise every morning and remind myself that living in the moment as often as I can. In the beginning it was hard and it showed up difficulties which I had not thought of before I got home. Then I emailed Annelie and got sensible answers. It feels good to have her guidance and support and I hope she knows my gratitude. I also bought home a number of exciting books to study. To let myself be inspired by all the knowledge and wisdom contained in mindfulness.

Sometimes it feels overwhelming and scary, when I think that this is something I´ll do every day for the rest of my life. Then I register the idea as a thought and try to bring myself to the present. If I just take one moment at a time it is not overwhelming. There are many things we do every day without feeling overwhelmed by the fact that it has become a habit, we brush, we cook, we go to work / school etc..This will mean that I must take my time for meditation every day, even if some days are just a breath, it will eventually become a habit. I need not consider whether it is worth it or evaluate the progress. I just need to do it every day.

My life has also been affected at other levels. I put more care to select and cook the food I eat, I do yoga exercises almost every day and feel how my body slowly moves easier. I take each day as it comes and thinking less about the future. I have also changed the way I relax. Before, I did so often in front of the TV watching half crappie programs, to avoid thinking. Now I prefer a walk (preferably barefoot for some reason), reading a book or sit idle and enjoy the tranquility. These changes have come by themselves.
The people around me have accepted the new things in my life, each according to their ability. Some people it has been harder for, others have done it with ease and with a few friends, I have had great conversations where we have gone into more depth of this approach. I have also come to realize that I do not have to convince or explain myself to anyone else. I practiced for my sake and also the others will get a taste of the fruit that I can reap when I, with mindfulness implemented in my life, let the pupa develops into a butterfly in its own natural pace.

I feel like I look at other people in a different way now than before. I think I see them with little clearer eyes, more as they really are and less through the veil of my own and others' thoughts and opinions about them. We are all human, we all have weaknesses and we can not help it. The same goes for me. When someone's human shortcomings are evident, or when something unexpected happens, you can choose to see it as an exercise and learn something from it instead of reacting with suffering and frustration. Everything that has happened in my life - both the events that generated joy and those who have produced grief - has brought me here, to this and the insights I'm about to absorb. I am grateful.
It's okay to feel pleasure and pain, happiness and sorrow. To show emotion is strength, not a weakness. There is nothing to be afraid of, it's just to let go.
20100816

Det låter så klyschigt; ”duktig flicka”. Självutplånande målas upp som en dygd. Jag såg det emellertid inte som en dygd, mer som en plikt. Alla dessa levande varelser som lider. Överväldigande. Jag kände att jag hade det bra på deras bekostnad, för jag hade ju inte förtjänat välmåendet mer än de. Jag bar all världens ondska på mina axlar och tog på mig ansvaret att lappa ihop min omgivning.

Jag har varit sådan så länge jag kan minnas, även som barn. Ett barn som inte talade om för någon att hon hade feber och kräktes för att de andra i familjen också hade feber och kräktes och någon måste ju ta hand om dem. På julafton hade jag ångest över att andra barn svälter även på julen. ”Mamma, du ska vara tacksam, du har aldrig behövt se dina barn svälta”. Om någon dödade en spindel började jag gråta. Om jag bröt en kvist på en buske fick jag dåligt samvete. Jag blev kallad överkänslig och fick lära mig att inte belasta andra med mina överdrivna känslor. ”Bit ihop”. Jaha man ska bita ihop, ja okej, jag biter och biter tills jag får bettskena på natten.

För två år sedan var jag en 20-åring som redan hade provat på utmattningsdepression, fått paniksyndrom och traskat in i den där välkända väggen. Jag hade kommit hem efter nio underbara månader som volontär på andra sidan jorden och sedan läst det första året på min utbildning i Sverige. Jag var ”tvungen” att alltid prestera toppresultat på tentorna, villkorslöst ställa upp för alla runt omkring mig och samtidigt fortsätta ägna mig åt att rädda alla utsatta människor och djur.

Nu vet jag att dessa krav på mig själv var kontraproduktiva. Jag visste inte hur man lyssnade inåt, bara hur man lyssnade utåt, så plötsligt en dag small det för där stod det tydligen en vägg. Det gjorde ju inte lidandet mindre i världen. Summa summarum blev ju lidandet större. Jag blev en fånge i min egen kropp, jag bodde i min största fiende och den lät mig inte ens åka buss vissa dagar. Med de förutsättningarna gör man inte mycket nytta i världen, för sanningen är att förmågan att hjälpa andra står i direkt relation till hur balanserad man är. Att tanka energi är således inte själviskt.

Genom att praktisera mindfulness har jag lärt mig att ta hand om mig själv och behandla mig själv med kärlek. När jag mår bra och lever i nuet kan jag kanalisera min energi och mitt engagemang för att vara närvarande i det jag gör, istället för att mitt engagemang spretar åt alla håll samtidigt. Jag har lärt mig att jag kan utföra goda handlingar och hjälpa andra utan att förlora mig själv, eftersom jag fyller på energi i meditationens icke-handlande. I det goda jag gör kan jag tillåta mig att njuta av det jag skapar här och nu, istället för att ha dåligt samvete över att jag inte kan skapa välmående överallt på jorden. Jag kan låna ut mina vingar men jag kan inte ge bort dem. Jag är i första hand jag, inte student eller mitt framtida yrke, inte någons vän eller släkting, inte en hjälte som ska rädda världen. Det viktigaste är att vara sann mot mig själv, att lyssna inåt, så kommer orken till att vara good enough inom de andra områdena som ett brev på posten. Jag är inte där än, jag är bara i början av min resa och detta är ett livslångt arbete, men jag har börjat att gå i en ny riktning och känner att jag har valt rätt väg.

När jag kom till retreatet hade jag varit fri från panikattacker under ett års tid, tack vare KBT kombinerat med hårt arbete. Jag trodde att jag var botad och att allting var bra. Att åka på retreat såg jag mer som något spännande att prova på, mest för att min stela kropp kunde behöva lite yoga och för att det skulle vara skönt med avkoppling. Att det skulle förändra mitt liv hade jag ingen aning om. Det var allt annat än avkopplande. Istället inleddes en resa inåt, djupt ner i mig själv, som skulle bjuda på starka känslor, ångest och smärta. För första gången i mitt liv lyssnade jag inåt. Jag behöver inte analysera vad som finns där, vad som är kärnan till smärtan, jag behöver bara iaktta det som sker och acceptera det.

Jag är uppvuxen i en miljö där det råder skepsis kring sådant som anses andligt. Detta i kombination med att jag på min utbildning har blivit drillad i att söka vetenskapliga förklaringar innan jag tar något till mig borde kanske ha genererat en viss skepticism när jag mötte meditationen och den andliga atmosfären på retreatet. Så blev inte fallet. Jag var öppen och hade inget att förlora. Nu behöver jag inga förklaringar, mina upplevelser av detta kraftfulla verktyg räcker som syre åt min tilltro till dess förmåga att göra gott.

När jag lämnade retreatet vad jag rädd. Det kändes läskigt att återvända till vardagen och fortsätta på egen hand. Jag oroade mig för hur människorna i min omgivning skulle ta emot den nyupptäckta sidan av mig. Ändå satt jag i ett lyckorus på tåget mot min hemstad. Jag lyssnade på musik, njöt av det vackra landskapet som svepte förbi utanför fönstret och kände att jag skulle kunna klara vad som helst, ”bring it on!”.

Nu har jag varit hemma i en månad och det har gått bra. Jag mediterar fortfarande varje morgon, gör en kort avslappningsövning varje kväll och påminner mig själv om att leva i nuet så ofta jag förmår. I början var det svårt och det dök upp svårigheter som jag inte hade tänkt på innan jag kom hem. Då mailade jag Annelie och fick kloka svar. Det känns tryggt att ha hennes vägledning och stöd och jag hoppas att hon känner min tacksamhet. Jag har även köpt hem ett flertal spännande böcker att varva med studentlitteraturen framöver, för att låta mig inspireras av all den kunskap och visdom som finns inom mindfulness.

Ibland känns det överväldigande och skrämmande, när jag tänker att detta är något som jag ska göra varje dag under resten av mitt liv. Då registrerar jag den tanken som en tanke och försöker att återföra mig själv till nuet. Om jag bara tar ett ögonblick i sänder så är det inte lika överväldigande. Det finns mycket vi gör varje dag utan att det känns överväldigande eftersom det har blivit en vana; vi borstar tänderna, vi lagar mat, vi går till jobbet/skolan osv. Det handlar alltså om att jag måste ta mig tid för meditation varje dag, även om det vissa dagar bara blir ett andetag, så kommer det till slut att bli en vana. Jag behöver inte fundera på huruvida det är värt det eller utvärdera eventuella framsteg, jag behöver bara göra det varje dag så får vi se varthän det bär.

Mitt liv har även blivit påverkat på andra plan. Jag lägger ner mer omsorg på att välja ut och tillaga maten jag äter, jag gör yogaövningar nästan varje dag och känner hur kroppen sakta men säkert blir smidigare, jag tar dagen mer som den kommer och funderar mindre på framtiden. Jag har även ändrat mitt sätt att koppla av. Förut gjorde jag det ofta framför ett halvkasst TV-program, för att slippa tänka. Nu tar jag hellre en promenad (gärna barfota av någon anledning), läser en bok eller sitter sysslolös och njuter av stillheten. Dessa förändringar är inte byggda på medvetna val, de har kommit av sig själva.

Människorna runtomkring mig har accepterat det nya i min livsstil, var och en efter egen förmåga. Några har haft svårare för det, andra har gjort det med lätthet och med enstaka vänner har jag haft fantastiska samtal där vi har gått in mer på djupet av detta synsätt. Jag har även kommit till insikt om att jag inte behöver övertyga eller förklara mig för någon annan. Jag praktiserar för min skull och även de andra kommer få smaka av frukten som jag kan skörda när jag, med mindfulness implementerat i mitt liv, låter puppan utvecklas till en fjäril i sin egen naturliga takt.

Det känns som att jag ser på andra människor på ett lite annorlunda sätt nu jämfört med tidigare. Jag tror att jag ser dem med en lite klarare blick, lite mer så som de verkligen är och mindre genom slöjan av mina egna och andras tankar och åsikter om dem. Alla är vi människor, alla har vi brister och det kan vi inte rå för. Likaså jag själv. När någons mänskliga tillkortakommanden gör sig påminda, eller när något oväntat händer, kan man välja att se det som en övning och lära sig något av det istället för att reagera med lidande eller frustration. Allt som har hänt i mitt liv - både de händelser som har alstrat glädje och de som har frambringat sorg - har fört mig hit, till detta sökande och den insikt jag håller på att växa in i. Det är jag tacksam för.

Det är okej att känna, både njutning och smärta, både glädje och sorg. Att visa känslor är en styrka, inte en svaghet. Det finns inget att vara rädd för, det är bara att släppa taget.

20100816

"People talk about the "speaking silence" and that's really true"

2010-08-13T09:55:00Z

Quiet Retreat in Vikarbyn July 2010

Why do you drive on quiet retreat? What is it that attracts? Probably several things: you want to be removed from the daily bustle and the over-stimulation we experience daily, but perhaps mainly because for once, be alone with yourself and your thoughts. A both alluring and frightening idea!
Remember that first night I had palpitations without really understanding why. But yes, we need the silence, it is magical, strong, and raises so many feelings and observations, and gives us a healthy distance from what we believe is our true inner self.
A combination of five hours of meditation and three hours of yoga every day became a crash course in dealing with you! Imagine the strength it gives to know that you actually can do it, we do not always need to hire therapists and other experts to do well, but can heal ourselves. It provides security, trust in oneself and a lovely peaceful feeling in my stomach. Now I would not say that I come in "target" after a week, but it was a fantastic kick-start of something new, something to work on and something to look forward to. But it requires time, commitment, a bit spare and a belief that we can change and evolve, that the law largely is only we ourselves can determine how well or bad we want to feel.
Therefore, I can heartily recommend Annelies quiet retreats; she has developed a very simple, still difficult, concept for us restless, troubled souls who have come so far from a natural lifestyle. We are looking at a plethora of more or less serious "quick fix". I appreciated very much Annelies focused, wholehearted and straightforward approach and her ability to offer her selves, her experiences and knowledge. It was also good that with her guidance free to decide the degree of spirituality that we could digest.
People talk about the "speaking silence" and that's really true. Few things are as rich as a great silence - because that is where we find ourselves!
Ingrid Sandstrom
Stockholm 100 813